Som barn var jag rädd för nästan allt möjligt man kan tänka sig. Mörkret, krig, att vara ensam hemma, att misslycka, att åka flyg, att bli sjuk, att dö.
Nu har jag blivit lite äldre och inte längre är rädd så mycket. Jag har även lärt mig att acceptera misslyckor. Jag tänker bara att om det händer något taskit så måste det bara accepteras. Everything hapens for a reason så clishé som det nu än låter.
Men fast jag har vuxit och lärt mig acceptera saker så är jag fortfarande hemskt rädd för nålar. Alltså värkligen, Rädd.
Om tio minuter ska jag gå på akupunktur.
